Beräkna kabelarea vid 12 V, 24 V och 48 V
Ange spänning, last, enkel ledningslängd och tillåtet spänningsfall – kalkylatorn visar den beräknade minsta arean för likström, enbart för spänningsfallet. Strömbärförmåga, förläggningssätt och säkring klarläggs av en auktoriserad elinstallatör.
Kort sagt Vid 12 V, 240 W (20 A), 5 m enkel längd, koppar och 3 % gränsvärde krävs för spänningsfallet beräknat minst 9,92 mm², nästa standardarea är 10 mm² (ΔU 0,36 V, vilket motsvarar 2,98 %). Det är ingen kabelrekommendation – Minsta area (spänningsfall): 9,92 mm². Beräkningssteg: Ström, I = 240 W ÷ 12 V = 20,00 A.
Ett exempel steg för steg
Vid 12 V, 240 W (20 A), 5 m enkel längd, koppar och 3 % gränsvärde krävs för spänningsfallet beräknat minst 9,92 mm², nästa standardarea är 10 mm² (ΔU 0,36 V, vilket motsvarar 2,98 %). Det är ingen kabelrekommendation.
- 1StrömI = 240 W ÷ 12 V = 20,00 A
- 2Minsta areaA = 2 × 5 m × 20,00 A × 1,00 ÷ (56 × 3 % × 12 V) = 9,92 mm² → 10 mm²
- 3SpänningsfallΔU = 2 × 5 m × 20,00 A × 1,00 ÷ (56 × 10 mm²) = 0,36 V
- 4I procent0,36 V ÷ 12 V = 2,98 %
- 5Faktor2 vid likström (fram- och returledare), L är den enkla längden
- Resultat: Minsta area (spänningsfall): 9,92 mm²
Så räknar vi
Vid likström finns ingen fasvinkel: cos φ är 1 och strömmen går via fram- och returledare. Därför gäller enfasformeln med faktor 2, bara med den valda driftspänningen i stället för 230 V. L är den enkla längden från källan till förbrukaren.
I = P ÷ U
ΔU = 2 × L × I ÷ (κ × A)
A = 2 × L × I ÷ (κ × ΔU tillåtet) med ΔU tillåtet = gränsvärde i % × U
Konduktiviteten κ är 56 för koppar och 35 m/(Ω·mm²) för aluminium. Kalkylatorn avrundar uppåt till nästa standardarea från 1,5 till 120 mm². Eftersom det tillåtna spänningsfallet är absolut litet (3 % av 12 V är bara 0,36 V) behöver 12 V-ledningar betydligt större area än 230 V-ledningar med samma effekt.
Samma effekt, annan spänning
Last 240 W, 5 m enkel längd, koppar, gränsvärde 3 %: vid dubbel spänning halveras strömmen och arean sjunker till en fjärdedel.
| Spänning | Ström I | Minsta area | Standardarea | ΔU i % vid standardarea |
|---|---|---|---|---|
| 12 V | 20,0 A | 9,92 mm² | 10 mm² | 2,98 % |
| 24 V | 10,0 A | 2,48 mm² | 2,5 mm² | 2,98 % |
| 48 V | 5,0 A | 0,62 mm² | 1,5 mm² | 1,24 % |
Inverkan av ledningslängden vid 12 V
Last 240 W (20 A) vid 12 V, koppar, gränsvärde 3 %: minsta arean växer linjärt med längden.
| Enkel längd | Minsta area | Standardarea | ΔU vid standardarea | ΔU i % |
|---|---|---|---|---|
| 2 m | 3,97 mm² | 4 mm² | 0,36 V | 2,98 % |
| 5 m | 9,92 mm² | 10 mm² | 0,36 V | 2,98 % |
| 10 m | 19,84 mm² | 25 mm² | 0,29 V | 2,38 % |
| 15 m | 29,76 mm² | 35 mm² | 0,31 V | 2,55 % |
Elkalkylator-app
Kontrollerar spänningsfall, ledartvärsnitt och effekt – med trafikljus mot gränsvärdet. I webbläsaren kontrollerar du en ledning – i appen hela grupper och ledningslistor, med PDF till dina kunder.
- Projekt & rum
- PDF med logotyp
- Egna standardvärden
- Offline, utan konto
Vanliga frågor
Hur beräknar jag kabelarean vid 12 V?
Med A = 2 × L × I ÷ (κ × tillåtet spänningsfall i V). I exemplet: 2 × 5 m × 20 A ÷ (56 × 0,36 V) = 9,92 mm², avrundat uppåt 10 mm².
Varför behöver 12 V så mycket större area än 230 V?
Samma effekt kräver vid 12 V ungefär 19 gånger så mycket ström som vid 230 V, och det tillåtna spänningsfallet är mycket litet i volt: 3 % av 12 V är bara 0,36 V, av 230 V däremot 6,9 V.
Vilket spänningsfall är tillåtet?
Kalkylatorn erbjuder 1, 2, 3 och 5 % att välja mellan, förinställt är 3 %. Känsliga förbrukare och växelriktare kräver ofta mindre. Avgörande är uppgifterna från apparat- eller batteritillverkaren samt gällande standarder.
Vad ändras vid 24 V och 48 V?
Vid samma effekt minskar strömmen proportionellt mot spänningen. För 240 W över 5 m blir det vid 12 V 10 mm², vid 24 V 2,5 mm² och vid 48 V 1,5 mm² (3 %, koppar i samtliga fall).
Är längden enkel eller fram och tillbaka?
Ange den enkla längden från källan till förbrukaren. Plus- och minusledning tar kalkylatorn hänsyn till själv med faktor 2.
Räcker den beräknade arean för säkring och ström?
Nej. Kalkylatorn kontrollerar bara spänningsfallet. Strömbärförmåga, förläggningssätt och säkring måste kontrolleras separat; det är den auktoriserade elinstallatörens uppgift. Resultaten är riktvärden.